Dan Andersson

Hållbar utveckling, utvecklad hållbarhet, håll utvecklingen bar, utveckla håll, eller kanske rentav invecklad hållbarhet, är det svårt att förstå? Jag kan inte förstå varför våra beslutsfattare har så svårt att skilja på begreppen. Kortsiktighet ger kanske mer pengar i plånboken åt de som sitter på höga hästar men bara för stunden. När allt kommer kring så klarar vi oss inte om vi inte ser till att skapa resurser för framtida bruk, det är precis som med jakt. Om man skjuter ut alla djur på en gång finns inga djur att jaga nästa år. Som det ser ut idag jagar våra beslutsfattare och politiker snabb framgång bara för att förlora den vid nästa val, och då ägnar man sig in i det sista åt röstfiske….

Tittar vi på den globala utvecklingen är det ju ingen hemlighet att vi idag överutnyttjar vår planet, och skulle vi leva efter ett hållbart utnyttjande måste vi dra ner på en hel del bekvämligheter men vem vill göra det? Egentligen skulle vi behöva 5 sådana här tellusar om vi skulle leva som vi gör idag och ändå kalla det för hållbart…

Om vi ska fortsätta att tjata om hur vi sköter oss på hemmaplan så kan vi börja med att se över vårat nyttjande av naturresurserna och förstörelsen av de sista värdefulla habitat vi har i tex förorterna. Okej vi har varit duktiga också på den sista tiden, vi har faktiskt återskapat en del våtmarker, gett skydd åt en del skogar med höga naturvärden mm men jag menar att det räcker inte, vi behöver fler våtmarker i de förortsnära områdena, vi behöver även skydda flerhundraåriga skogar från skövling i dessa områden. Men vad gör vi? – Inte mycket.

Jag har ju tidigare talat om hur viktigt det är med våtmarker som renar vårat dagvatten och där tagit upp Alhagens våtmarksanläggning som ett skolexempel på hur en bra sådan rening kan se ut. Till våren kommer jag återigen få säga: vad var det jag sa? När de snömassor innehållande allsköns härligheter börjar att smälta och perkolerar ner i jorden för att slutligen nå vårat grundvatten och där ställa till oreda, tänk om vi då hade haft stora våtmarker som kunde tagit hand om dessa vattenmassor och låtit växtligheten stått för en stor del av reningen? Jag kan redan nu säga till våra politiker att det är dags att tänka till lite, vi måste kopiera Alhagens våtmark och implimentera dessa åtgärder på åtskilliga fler ställen. Så är det bara, finns inga undantag. Det ska bli roligt att få se den vårflod som kommer att komma, jag ser fram mot att få bevittna gäddleken som näsan går upp på land när det är högvatten, få se fiskgjusen dyka efter fisk i översvämmade ängar mm.

Men inte nog med det, det finns annat att titta på i naturen också. Om man nu skulle råka hitta en granskog med mycket hög ålder på träden kan man hitta den ovanliga bombmurklan, men man ska inte plocka upp denna explosiva geléklump för den är som sagt mycket ovanlig och lever saprofytiskt på gamla granbarr. Var försiktig!

Om man jämför de norra delarna av förorterna kring Stockholm med de södra delarna kommer man att finna fler väsentliga skillnader i naturmiljön. De norra delarna har betydligt mer av kulturbygd med jordbrukslandskap men de har även fler våtmarker. I de södra delarna har vi en hel del hällmarkstallskog osv vilket beror på morfologin som sådan, vi har mer av sprickdalslandskap där de åkermarker som finns har smalare struktur. I Uppland har man ett mer flackt landskap och där blir jordbrukslandskapet större, men även de slättsjöar som finns i Uppland är fler och större vilket resulterar i att det oftast ses fler fågelarter i Uppland än i Södermanland. Detta präglar även våra förorter i Stockholm vilket får till följd att vi som bor i den södra delen inte har lika mycket natur som präglats av jordbruk.

När nu förhållandena är på detta vis ställer jag mig frågan varför man är så angelägen om att exploatera minsta lilla naturvärde som finns i de södra delarna av förorterna. På ett möte förra vintern visade Alexander Ståhle hur han såg på exploatering i förorterna och tog just Vantör som ett exempel. Han presenterade byggplan på byggplan ända tills Henrik Waldenström ställde frågan varför han inte försökt applicera dessa metoder på Lidingö? Det blev knäpptyst en lång stund från herr Ståhle ända tills det nästan blev lite pinsamt tyst och då vräkte han ur sig att det var väldigt intelligent för att komma från dig Henrik. Frågan återstår: varför är det lättare att applicera dessa metoder i Vantör? Jo därför att ingen lyssnar ändå på vad de boende säger i den regionen, de är i regel outbildade, har lägre social status och då ska de hålla sig på mattan. Är det demokrati? I så fall har jag svårt att förstå fördelarna med demokrati.

Vi förlorar som sagt mer och mer naturvärden i de södra förorterna och nu är det dags för Gökdalsdammen att bli illa åtgången. Här finns bla citronfläckad kärrtrollslända som är en natura2000 art, mindre blåvinge som klassas som NT på rödlistan, här finns mindre vattensalamander, vattensnok, här häckar rörhöna, det finns även ett antal signalarter i området. Vi är ju väldigt duktiga på att tala om hur dåliga man är i u-länderna med deras naturvård, vi påpekar att man hugger ner alldeles för mycket regnskog tex och det är faktiskt sant, men är vi så mycket bättre själva på hemmaplan? Jag tycker inte det. Såg på tv nyligen när man presenterade bra och dåliga jobb, vi kan väl säga att biologjobben stod inte särskilt högt i kurs…

Hur mycket värdefull natur ska få gå förlorad innan vi vaknar? Varför har inte medborgarna på den södra sidan av Stockholm lika stor rätt till värdefull natur som de på den norra sidan? Hur tänker de som beslutar i dessa ärenden? Vi har precis lyckats stoppa planerna på en muddring av Magelungen tack vare ekologer på huddingesidan, men varför inte utveckla hela Snösätradiket och Kräpplaområdet så att man får ändå högre biodiversitet där, eller vill man exploatera även de allra sista bitarna värdefull natur? Vart ska detta sluta?

Nu när resurserna börjar tryta i våra marker är det en välgärning att sätta ut lite foder åt de vilda djuren. Till fåglarna kan man lägga ut talgbollar, solrosfrön, hampfrön, äpplen (delade), kokosnötter (delade), jordnötter, man kan även smeta margarin på en trädstam. Till rådjur, hare och älg kan man lägga ut ensilage och till vildsvin och gulsparv kan man lägga ut havre.

Den värsta tiden är egentligen nu och fram till ungefär april innan det nya gröna börjar komma upp. Man känner sig ganska väl till mods när koltraten börjar sjunga under sena, milda marsnätter därför att då kommer belöningen för allt foder man lagt ut under vintermånaderna.