Dan Andersson

2012-04-05

Kompensationen som blev en – groda!

När man byggde bussgaraget i Majroskogens utkant förstörde man inte bara för vanlig groda, mindre vattensalamander, vattensnok mm. Man förstörde även den konnektivitet med Hanvedenkilen som Majroskogen utgjort. Istället för ett bussgarage hade här kunnat vara en större våtmark med ganska hög biologisk mångfald. Jag minns den här våtmarken vid Majroskogen från det att jag gick på högstadiet under senare delen av 70-talet. Då gick vi dit för att fånga mindre vattensalamander till biologilektionen i gubbängsskolan. På den tiden var det mycket gott om salamandrar, som med tiden försvunnit, inte pga att folk har samlat utan snarare att själva våtmarksdelen hela tiden krympt i storlek. På bildfigur1 kan man se hur det såg ut året innan bygget i den mindre lekplatsen, ganska gott om grodrom.

Bildfigur1 året innan i den minsta lekplatsen

När man satte igång med själva garagebygget skulle man även göra en kompensation för de förlorade groddammar som redan fanns, här lekte 1000 tals grodor fördelat på minst 5 olika dammar. När man så småningom kom igång med själva bygget mitt under brinnande grodlek, sprängde man i den damm där det lekte flest grodor, varför? Kunde man inte ha väntat tills de lekt färdigt? Kompensationen som man då gjorde bestod i två grävda dammar som till en början såg ganska bra ut, men man tänkte inte riktigt på de hydrgeologiska förhållanden som råder i området och de grävda dammarna torkade snabbt ur medan på byggområdet fanns ett hål som trots stor exponering av solen alltjämt höll mycket vatten, men där fick ju inte grodorna vara.. Nu är det så att grodor inte bryr sig om var de får vara eller inte, de tar sig dit där det är bäst att vara groda. Det första året kom det i alla fall en del grodor för att leka och det lades en del rom. Se bildfigur2.

Lekande grodor.

När sedan leken avslutats och ynglen utvecklats tar syret slut ganska fort eftersom det är total avsaknad av växtlighet i dammarna och vattnet blir så grumligt att inte mycket kan leva där. När jag var förbi 4/4 fanns bara en groda kvar, och för ett par veckor sedan låg där tre döda grodor som nu skickats till SVA för analys. Kanterna på dammarna är dessutom för branta och tillflödena har runnit åt fel håll… Nu har ändå lokala förmågor gjort en liten förändring som inneburit att vattnet ligger kvar lite längre vilket är bra. Såhär ser det ut idag vid den ena dammen.se figur3.

En grodfri damm med mycket slam...

Och såhär såg det ut en vecka senare.

Nu kan vi istället för en massa tråkigheter berätta om en kompensation som har fungerat, problemet är bara att grodorna försvann för flera år sedan. Gökdalsdammen där man upprättade en gasblandningsanläggning i ett våtmarksområdet med en natura2000 art samt ett antal rödlistade arter och signalarter. Som kompensation gjordes då en groddamm som blev rätt lyckad se fig4 svämområde. Man skulle också göra en torrbacke med torrbacksflora eftersom mindre blåvinge samt ett flertal andra fjärilsarter sett där men den backen har vi inte sett någonting av ännu. Har just fått reda på att en vanlig groda blivit sedd vid den nya dammen i gökdalen!.

Svämområde mot Örbyleden

Själva fördämningen tar sitt vatten från Gökdalens våtmark och behåller det under längre tid beroende på stor avsmältningen varit. Kanterna är inte alls branta och här är djupet inte så stort som i Majroskogens groddammar. Se bildfig5

Bildfig5 den grävda dammen i Gökdalen

Vad har vi då lärt oss av detta? Det kanske inte alltid är så dumt att ha ett ordentligt samråd och en öppen dialog med de som har spetskompetensen och på plats få visa vad som behöver göras. Samarbete är aldrig dumt.