Flera som jämfört 300/4 med konverter på 1,4x med 400/5,6 har klagat på närgränsen med 400 telet, “bara” 3,5 meter men jag har hittills inte upplevt detta som ett problem 400 telet är lätt att bära och har snabb autofokus. Tog en bild på en rörsångare från lite annorlunda vinkel häromdagen med bara 400 dels sekund handhållet.
rörsångare
Och igår tog jag en större aspvedbock som satte sig på en husvägg i Örby men jag flyttade den till en buske i närheten. (Fast den tog jag med 150 mm macrot)
Större aspvedbock
Idag kom även jag till Råstasjön och dess vattenrallar. Undrar om det är 1 miljon bilder tagna på dessa fåglar? Söndag och hyffsat väder betyder att det blir invasion av homo sapiens och Jansson stortrivdes med att konversera med alla flanörer, att han fick säga “det är vattenrallar” ca 10000 gånger bekom honom inte ett dugg. Han är social och diplomatisk Jansson. Det går att komma fåglarna ganska nära nuförtiden, kanske beroende på att de har fullt upp med att söka föda i kylan. Själv var jag rustad för finska vinterkriget och frös inte ett dugg, dunjacka, helly h-sockor, och militärens gamla vintertermobrallor gjorde vistelsen där ganska behaglig. Leffe kämpade på med sin digiscooping och han fick nog någon bra bild skulle jag tro.
Förutom vattenrallar hade vi även rödhakar, bofinkar, bergfink, rödvingetrast som även de är fåglar som borde befinna sig någon helt annanstans än i Sverige.
-
-
vattenrall
-
-
vattenrall
-
-
rödvingetrast
Idag gjorde vi en liten tur till Strömmen i Stockholm, Leffe Godin Nisse Evers och jag. En vittrut lär ha hållit till där ett tag nu, men den gör som de flesta andra fåglar, den flyger. Så vi tänkte att man kanske skulle stå vid Skeppsholmen och titta men där var den inte, däremot hade vi en gråsiska och en rödvingetrast där. De flesta skådare stod vid Skeppsbron nedanför tullhusen, och nyfiken som man är drog vi oss dit eftersom de kanske hade truten där, och det hade dom. Men den låg nästan ute vid Skeppsholmen där vi just varit… Båtarna kom och skrämde upp fåglarna med jämna mellanrum och jag tror alla fick se den.
Konstigt hur stan kan dra folk till till sig och när en vittrut ses ja då träffar man på människor som man inte sett på mycket länge, allt från gamla skådarrävar till kursledare och klasskamrater man haft, kul att språkas en stund. Sen skulle Nisse bjuda på semla och då kunde vi inte hålla oss längre hem till stugvärmen och en fika!
vittruten!
