Dan Andersson

Kompensationen som blev en – groda!

Dan Andersson — Thu, 05 Apr 2012 09:10:53 +0000

När man byggde bussgaraget i Majroskogens utkant förstörde man inte bara för vanlig groda, mindre vattensalamander, vattensnok mm. Man förstörde även den konnektivitet med Hanvedenkilen som Majroskogen utgjort. Istället för ett bussgarage hade här kunnat vara en större våtmark med ganska hög biologisk mångfald. Jag minns den här våtmarken vid Majroskogen från det att jag gick på högstadiet under senare delen av 70-talet. Då gick vi dit för att fånga mindre vattensalamander till biologilektionen i gubbängsskolan. På den tiden var det mycket gott om salamandrar, som med tiden försvunnit, inte pga att folk har samlat utan snarare att själva våtmarksdelen hela tiden krympt i storlek. På bildfigur1 kan man se hur det såg ut året innan bygget i den mindre lekplatsen, ganska gott om grodrom.

Bildfigur1 året innan i den minsta lekplatsen

När man satte igång med själva garagebygget skulle man även göra en kompensation för de förlorade groddammar som redan fanns, här lekte 1000 tals grodor fördelat på minst 5 olika dammar. När man så småningom kom igång med själva bygget mitt under brinnande grodlek, sprängde man i den damm där det lekte flest grodor, varför? Kunde man inte ha väntat tills de lekt färdigt? Kompensationen som man då gjorde bestod i två grävda dammar som till en början såg ganska bra ut, men man tänkte inte riktigt på de hydrgeologiska förhållanden som råder i området och de grävda dammarna torkade snabbt ur medan på byggområdet fanns ett hål som trots stor exponering av solen alltjämt höll mycket vatten, men där fick ju inte grodorna vara.. Nu är det så att grodor inte bryr sig om var de får vara eller inte, de tar sig dit där det är bäst att vara groda. Det första året kom det i alla fall en del grodor för att leka och det lades en del rom. Se bildfigur2.

Lekande grodor.

När sedan leken avslutats och ynglen utvecklats tar syret slut ganska fort eftersom det är total avsaknad av växtlighet i dammarna och vattnet blir så grumligt att inte mycket kan leva där. När jag var förbi 4/4 fanns bara en groda kvar, och för ett par veckor sedan låg där tre döda grodor som nu skickats till SVA för analys. Kanterna på dammarna är dessutom för branta och tillflödena har runnit åt fel håll… Nu har ändå lokala förmågor gjort en liten förändring som inneburit att vattnet ligger kvar lite längre vilket är bra. Såhär ser det ut idag vid den ena dammen.se figur3.

En grodfri damm med mycket slam...

Och såhär såg det ut en vecka senare.

Nu kan vi istället för en massa tråkigheter berätta om en kompensation som har fungerat, problemet är bara att grodorna försvann för flera år sedan. Gökdalsdammen där man upprättade en gasblandningsanläggning i ett våtmarksområdet med en natura2000 art samt ett antal rödlistade arter och signalarter. Som kompensation gjordes då en groddamm som blev rätt lyckad se fig4 svämområde. Man skulle också göra en torrbacke med torrbacksflora eftersom mindre blåvinge samt ett flertal andra fjärilsarter sett där men den backen har vi inte sett någonting av ännu. Har just fått reda på att en vanlig groda blivit sedd vid den nya dammen i gökdalen!.

Svämområde mot Örbyleden

Själva fördämningen tar sitt vatten från Gökdalens våtmark och behåller det under längre tid beroende på stor avsmältningen varit. Kanterna är inte alls branta och här är djupet inte så stort som i Majroskogens groddammar. Se bildfig5

Bildfig5 den grävda dammen i Gökdalen

Vad har vi då lärt oss av detta? Det kanske inte alltid är så dumt att ha ett ordentligt samråd och en öppen dialog med de som har spetskompetensen och på plats få visa vad som behöver göras. Samarbete är aldrig dumt.

Kräppla

Dan Andersson — Thu, 29 Mar 2012 06:07:01 +0000

Idag skall det tas ett beslut i frågan om Kräppla ska exploateras med bostäder eller ej. Detta området har så höga naturvärden att det borde biotopskyddas, ändå förekommer att folk har motorsågskurser i området och fullständigt demolerar höga naturvärden. Jag trodde att vi blivit klokare med tiden men det ser inte så ut, när inte ens politiker och beslutsfattare kan förstå värdet av den biologiska mångfalden. Jag kan förklara i väldigt kort drag: det fanns en gång en professor som påstod att mänskligheten klarar sig på 10 arter och det stämmer faktiskt. Men för hur lång tid då? Om vi tänker oss att några av dessa arter interagerar med varandra och är en smula beroende av varandra, ja då blir detta ekosystem med våra 10 arter mycket känsligt, för vad händer om 1 eller 2 av dessa arter dör ut pga sjukdom eller något annat? Jo då drar de med sig de andra arterna också och vips så har vi ett kollapsat ekosystem. Då dör vi. DÄRFÖR är biologisk mångfald viktigt och om vi i dagsläget med den kunskap vi har inte kan hålla kvar eller utveckla den biologiska mångfalden, ja då ser det rätt illa ut.

Vem är naturen till för?

Dan Andersson — Thu, 08 Mar 2012 08:44:38 +0000

Miljöborgarrådet Per Ankersjö gick för ett tag sedan ut med en del utspel om Årstaholmar och vips var debatten om naturvärden igång. Ett av utspelen lät ungefär såhär: “Vem är naturen till för? Oss människor eller djuren?” Han menar på att djuren göre sig icke besvär, naturen är till för oss människor… Han kallade oss ekologer för ekologister och tyckte väl att vi var rabiater som vill bevara allting som har en skogsstämpel på sig. Det Per inte riktigt har tänkt på är att djur och växter tillhör naturen, de är en del av den. Det jag nu undrar är om det är så bra att någon som är i total avsaknad av kunskap i ett ämne verkligen ska kunna besluta i ämnen som dessa? Saknar man kunskap bör man väl överlåta besluten till någon som har den kompetensen? Eller är jag fel ute?

De mest grundläggande principerna inom ekologin verkar flera av våra beslutsfattare sakna. Varför ska vi bevara biologisk mångfald? Det fanns en gång ett uttalande frå en professor som sa att mänskligheten klarar sig på 10 arter och javisst det stämmer, men för hur länge då? Om några av dessa arter är beroende av varandra och interagerar/lever i symbios med varandra vad händer då om en faller ifrån? Jo hela systemet riskerar att haverera.

Låt oss ta till oss den kunskap som finns och värna om allt det som gör att naturen får behålla sina höga värden, det kan röra sig om allt från ekologiska kanelbullar till bågjakt.

Jaktfalken och fjälljakten

Dan Andersson — Thu, 02 Feb 2012 10:45:03 +0000

När den “fria” jakten på kronans mark i de svenska fjällen släpptes kom en massa domedagsprofeter som menade att man skulle skjuta så mycket ripa att jaktfalkens existens hotades. Efter att ha läst en del av boken “på vildetds vilkår” av Heribert Kalchreuter inser jag att det hela är ganska komplicerat. I denna bok refereras till ett ganska stort antal undersökningar av flera viltforskare vilkas arbeten verkar rätt välunderbyggda. Det man i stort kommer fram till är att hos de flesta arter spelar jakten i sig ganska liten roll som populationsreglerande faktor i och med att jakten tar en mycket liten del av den naturliga dödligheten som äger rum i en population. Det finns ganska många populationsreglerande faktorer förutom människan, den naturliga predationen tar sitt, sjukdomar och svält tar flest.

Vad hände då med jaktfalkarna såhär ca15 år efter starten? Ingenting, förutom att man för några år sedan noterade rekordkullar bland jaktfalkarna, alltså måste det finnas fler faktorer än bara jakten. Jakten brukar ju också vara som sådan att om det varit mycket bra förutsättningar för riporna så blir det gott om ripa med stora kullar på hösten och då skjuter man fler än om det varit en säsong med dålig kläckning etc beroende på väder och vind. Såhär kommer det att hålla på hela tiden tills någon annan kanske oförväntad faktor kommer och decimerar antalet ripor och därmed falkar eller om det blir blyförgiftning av att jakfalk ätit skadeskjuten ripa, men det antalet kommer sannolikt vara ganska konstant lågt skulle jag tro. Många faktorer är det i alla fall att ta hänsyn till. Och absolut inte helt okomplicerat.
Det berömda jaktfalksredet i Fulufjäll

Jonas Sjöstedt och bågjakten

Dan Andersson — Fri, 27 Jan 2012 20:39:13 +0000

Jonas Sjöstedt som nytillträdd vänsterpartiledare har uttalat sig mycket negativt om bågjakt och jag undrar på vilka grunder? När man försöker få tag på dem för att ställa frågan rakt på ter det sig lika lätt som att åka tåg till månen… Om vänsterpartiet skall ha en miljögloria över sig får de nog tänka om i bågjaktsfrågan, eller varför är de i så fall emot en jaktform där det inte förekommer något bly eller koppar? VILL de ha jaktformer som sprider tungmetaller runt ikring sig? Jag förstår inte resonemanget om det inte bara handlar om ett felaktigt trevande efter röster. En jaktform som har flera miljoner utövare världen över och där man i undersökning efter undersökning visar på efffektiviteten i jaktvapnet som sådant och att det inte har fler skadeskjutningar än andra jaktformer, snarare färre. De djuretiska kraven uppfylls med råge samt att de ekologiska fördelarna talar i klarspråk. Är det inte då mycket dumt att i total avsaknad av kunskap i ämnet uttala sig negativt? Jag vill se någon med erfarenhet av jakt med pil och båge uttala sig men ingen i detta landet som sitter i beslutsfattande organ verkar ha någon som helst erfarenhet i ämnet. Uselt tycker jag.

Nu har jag hittat rätt mailadress till Sjöstedt och hoppas på ett svar som ger mig möjlighet att ha ett möte med hela deras partistyrelse och kanske framförallt den som är jaktpolitisk talesman, så de får en insikt i hur jakten med pil och båge fungerar. Kanske kan de också tänka sig att få en insikt i blyproblematiken och vad man bör ta hänsyn till där. Arbetet finns ju på jordbruksverket men även att tankas hem på denna sida under publikationer.

Har nu fått svar av Jonas och han bollar frågan vidare till Jens Holm som är talesperson i jaktfrågor inom vänsterpartiet, hoppas jag kan få en möjlighet att föra fram lite kunskap i dessa ämnen.

Nu har Jens Holm hört av sig via mail och han vill att jag ska skicka material som beskriver bågjakt, problemet är bara att det är så mycket att det blir svårt i ett enda mail…. Jag vill fortfarande få till ett möte och hoppas att så sker.

Ett möte ser inte ut att bli av inom den närmsta framtiden, därför har jag nu skickat 3 olika bågjaktsundersökningar som de kan ta del av. Om de fortfarande hävdar att bågjakt inte fungerar gör de sig bara en otjänst själva, framförallt när de inte VILL ta en dialog.

De 3 bågjaktsundersökningarna hade kommit bort sade Jens… Jag skickade igen och på någon dag hade han läst alla undersökningarna… Och var fortsatt negativt inställd till bågjakt… SUCK. Visserligen finns det ett gammalt talesätt som säger att det är svårt att lära gamla hundar att sitta, men det här är ju löjligt, när det finns nästan 4 miljoner bågjägare i hela nordamerika som tillsammans fäller nästan 1.5 miljoner storvilt årligen. I Danmark har man haft bågjakt i många år med mycket goda erfarenheter, som Jens härmed förnekar, i Finland har man också haft bågjakt i många år och nu även på Åland. Norrmännen har ansökt och det ser positivt ut så här långt. Bågjakt finns även i en mängd andra länder på olika kontinenter, även här med goda erfarenheter. Trots detta väljer Jens att inte ta till sig dessa kunskaper och jag kan förstå honom, politik handlar ju bara om röstfiske och inte alltid så mycket om sunt förnuft och då kan det gå så här. Jag kan ju säga att jag idag på skjutbanan efter ungdomsverksamheten var avslutad för dagen kom en herre fram och började prata och han var negativ även han, men efter att ha fått visat honom med skjutning på 10 meter där 3 pilar satt i tavlan så tätt att de hade kontakt med varandra + lite prat så var han lite mer postivt inställd till bågjakt…