antijägaren
Det var en gång en liten gosse från Skåne som hette Sven. Svens pappa arbetade i skogen med att räkna träd. Sven fick arbete på ett laboratorium med att sköta försöksdjur, vilket satte sina spår i hans framtida agerande, han började tycka synd om djuren vilket fick till konsekvens att han började tycka synd om alla djuren.
Sven började tycka mycket illa om jägare eftersom de dödar djur. En dag träffade Sven en trollkarl som inte tyckte om vare sig hyckleri eller dubbelmoral och då fick Sven problem eftersom Sven inte alls var vegetarian eller ens tackade nej till en viltstek. Trollkarlen fick reda på detta samtidigt som Sven kallade jägare för mördare och orerade vitt och brett om hur synd det var om djuren. Nu blev trollkarlen arg, han rabblade en trollformel som Sven inte förstod ett dugg av men den gick ut på att förvandla Sven till en spillkråka vars näbb bara växte så fort Sven smutskastade andra människor som han inte ens kände.
Sensmoralen i denna berättelse är att man ska aldrig döma någon på förhand, inte heller kasta sten när man sitter i ett glashus, och framförallt ska man inte förakta den hand som föder en. Numera får Sven nöja sig med att äta myror och han aktar sig förhoppningsvis med att ondgöra sig över andra därför att han vill inte ha en längre näbb...
